Och benen är så rastlösa, de hoppar runt på stolen, tankar letar riktning

13.02.2017 kl. 00:00

Vi får tolv timmar i en stad som varken är din eller min. Eller egentligen är den väl bådas, men på olika villkor. Staden som jag i flera års tid har sprungit ifrån står nu plötsligt i ett nytt ljus.

Vi pratar som om det inte finns något att kompromissa om, som om det inte finns något som skaver. Eller egentligen trampar vi väl runt det och viker undan när samtalsämnen som kan krocka kommer emot oss. För stunden känns det lättare att bara ligga bredvid varandra, smaka på varandras läppar och mäta hur stor din handflata är jämfört med min.

En stund känns det bra, lätt och väldigt väldigt rätt. Men när jag går hem och stryker betongväggarna med kalla fingertoppar kan jag inte förstå vad vi, jag, du gör mot varandra. Med varandra.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:

Louise, 23, Vasa

Låtsas ha koll, överanvänder emojis och LEVER LIVET

Ögonblicksbilder, tankefragment

mitt förra hem

 

 

 

anna

argusti

bratr

dunkskallet

fannyadelina

fannymaria

finalina

jessicarex

josefinaste

josefinebagge

littlefinnishpixie

nadja

saelskap

sastronauten

söstrami

tivolikyssar