Å(h)bo

Var 24 timmar i Åbo. Knäppt att vara hemlös i en stad som känns så hemma. Det kändes som min vardag fast jag inte varit där på länge. Att gå längs med Biskopsgatan, att hänga i Arkens matsal eller bibba, att snacka skit vid litt.vet. insten, att sitta på semi i Bifrost, att snubbla fram på Domkyrkans torg, att sova i lägenheten på åttonde våningen med Åbos bästa utsikt ... allt kändes så bekant.

Det fanns en konstig känsla i magen när tåget rullade mot Vasa. Som en bekräftelse att jag inte alls är färdig med Åbo.

Publicerad 08.11.2017 kl. 12:40

Vasas gator och grus*

Det är återigen oktober. Jag möts av en gråtung himmel majoriteten av gångerna jag går utanför lägenheten och kappa + Dr. Martens blir automatiskt min standard outfit.

Jag vill skriva, dokmentera, föra dagbok men det är som att allt fastnar i det där mellanrummet som finns mellan fingertopparna och datorns tangenter. Dessutom vill min kropp inte vara min bästa kompis just nu och jag skjuter upp att gå till gymmet. Men alla födelsedagshälsningar gör mig påmind om hur många fina människor jag har i mitt liv, både nära och på distans. Man borde fylla år åtminstone två gånger per år.

*Varsågoda att skapa band som kan konkurrera med Vasas flora och fauna

Publicerad 02.10.2017 kl. 16:47

Säg till mig, säg till mig att du aldrig säger det är över, säg till mig

Folk frågar hur det känns, hur det är och hur det var. Det är svårt att sätta ord på stora känslor och framför allt på erfarenheter som känts mycket. Allt blir litet, lamt och inte tillräckligt beskrivande. Kanske försöker jag skriva något här, men just nu är min hjärna som mosat snö pga balkongremppa som börjar 07 varje morgon.

Jag ska återgå till rutiner, skollunch och småstadsliv. Jag ska skriva avhandling 2.0 och jag ska blåsa liv i den här plattformen. Tänker att skrivande föder mer skrivande.

S, du vann mitt hjärta x

Publicerad 20.09.2017 kl. 15:56

Vi simmade bland hundratals organismer och värmde oss mot solvarma klippor

I början av förra veckan var det första gången jag insåg att varje tunnelbana har ett eget namn. Tänker att min observation hänger ihop med att jag inte är konstant uppkopplad i staden.

Igår hoppade jag från klippor och badade. Antagligen sista gången för i år. I dag kände jag höstens krispighet i luften. 

Det första, stora, flyttlasset har lämnat mitt hem. Det har antagligen inte anlänt till Finland ännu, utan upptäcker Sverige lite innan det återigen ska stadga sig i en nygammal stad. Jag har också börjat kunna attenda till events som händer i Vasa under och efter septembermånaden, vilket inte hänt på ungefär fyra år.

Publicerad 21.08.2017 kl. 22:47

Behåll ni era dagar för natten tillhör oss

Husen står och sträcker sig efter himlen och du går två meter framför mig. Fast tunnelbanan går om mindre än femton minuter insisterar du att vi ska gå hem. "Jag gillar gatulampornas sken och hur våra skuggor blir större och större för att bli mindre igen", säger du medan du knyter dubbelknut på dina vans. Jag följer dig, mest för att jag inte orkar med alkohol- och urinlukten som finns i tunnelbanestationerna efter helgernas fester.

Vi går över S:t Eriksbron, över räls och hundratals lampor som ger ifrån sig ett gult sken. På några minuter byter vi stadsdel och du pekar ut vilken bänk i parken du brukar sitta på medan du läser Hemingway. Jag skrattar att du är en jävla klyscha, du ler snett och frågar om jag verkligen tror på allt du säger. Det gör jag inte, men jag svarar med tystnad för att inte behöva bekräfta dina stora ord som egentligen betyder tomma handlingar.

Publicerad 07.08.2017 kl. 21:58

Far genom Vöråstan förbi Wärtsiläs hall, få bli Ollis i alla fall.

Om lite mer än en månad flyttar jag till Vasa. Idag var första gången jag grät över att jag ska lämna den här staden. Det känns som att jag hittat hem trots att jag flyttat fler gånger i Sverige än i Finland. Men som jag sa i ett röstmeddelande - det blir vad jag gör det till. Om jag vill deppa ner mig bland Vasas gator kan jag garanterat göra det men jag kan också välja att dansa fram i mina discoskor medan jag stryker husfasaderna med fingertopparna.

Bl.a detta gör att jag kan tänka VASAPEPP:

- Att mamma och annan nära släkt kommer finnas 20 minuters bilväg bort.

- Sleepovers hos farmor.

- Österbottniska loppisar.

- Att vakna upp mitt i centrum och veta att det finns kompisar i typ varje hus (som också är bakis och vill äta pizza i sängen framför netflix).

- Sushi @ Magokoro och burgers @ Friends & brgrs.

- Möjligheten att spontant åka ut till villan för att grilla och bada bastu.

- Att inte längre ha distansförhållande med mina syskonbarn.

- Förfester, fester och efterfester med PP, studieevenemang, ollis.

- ATT HA EN CYKEL!

- Att kunna ta onnibussen till Åbo, saknade personligheter, lönnkrogar och dynkky.

- Studentlunchen för 2,60 € vid valfritt kårkafé.

- Att flytta in i en lägenhet med MINA EGNA möbler.

- Träningspass med världens bästa gymkompis.

- Att bo i samma stad som en del personer jag aldrig tidigare gjort det med.

Vasa kommer bli riksnice, annars finns det ju alltid bubblor, burgers och ballonger.

Publicerad 07.08.2017 kl. 20:59

Mitt hjärta pumpar snabba slag, tar allt för många andetag bort från allt vi inte har

För några veckor sedan, då juli ännu var ett ganska oskrivet och blankt papper, semestrade jag en vecka i Finland. Hade typ flyttat och jobbat dygnet runt dagarna innan så det andra jag gjorde efter att landat på finsk mark var att åka till villan med mamma.

Vi lagade mat, badade bastu, drack vin och pratade om livet. Vi sjösatte vår roddbåt och tog en tur runt holmen. Vi löste korsord, läste bok och hade absolut inga måsten i tre dagar. Kvalitetstid med min mamma var något jag absolut behövde, balsam för själen och huvudet som i början var 80% kvar på sthlms gator.

När sociala världen ville ha tillbaka oss åkte vi till nygamla Åminne, käkade asgod pizza och gick på show i den nyrenoverade paviljongen. Sådant en gör i ens hemby helt enkelt.

Myste med Liv. Tycker det inte syns så bra här men på de senaste bilderna som jag fått på WA liknar hon vädans mycket på en minilouise. Tycker det är SÅ fint ändå. Ska finnas där för henne i vått och torrt och vara den där coola mostern som alltid lyssnar och hittar på najsiga grejjer.

Traditionell vinkväll med två babes som slutade på balkongen medan himlen färgades rosa. 

Hann gå på bröllop också. Mitt första kompis-bröllop. Efteråt ville jag att alla mina kompisar skulle gifta sig på direkten pga så fint.

Satt många timmar mitt emot denna roströda husvägg och tankade kärlek.

Oh, girls girls girls. Spontana pizza-roadtrips och förfest med girlsen. Denna kväll kommer jag minnas med sån kärlek. Hur vi samlas, utbyter tankar, stöttar och tar över hela dansgolvet. Hur vi låser in oss på wc:n för att ventilera känslor samtidigt som vi kramas och besluter att gå och shotta istället för att tänka på "stupid boys". Kompiskärlek på hög nivå!

Och dagen efter hade jag boarding redan 10.10. Utesluter att berätta vilken erfarenhet jag blev rikare mellan Vasa-Sthlm men kan ganska lätt konstatera att flyga efter 2h sömn inte är att rekommenderas. Vasa, ses i september.

Publicerad 25.07.2017 kl. 19:19

Dum i huvet i huvudstan. Utekvällar, trädgårn, Slaktis, Stureplan

Jag läser blogginlägg som blivit publicerade första veckan i juli.

Jag badar varje dag/kväll och smörjer in mig med kokosolja.

Jag blir glad i kroppen av mina sommarkämppisar som har så smarta, roliga, knäppa och underbara personligheter.

Jag skrattar högt varje dag på jobbet, vettiga kollegor in my heart.

Jag får magknip när jag tänker på hösten.

Jag brister ut i gråt pga fomo.

Jag sitter och väntar på bussen kl. 04.56 och passar på att läsa medan morgonens första solstrålar gör mig sällskap.

Jag ryter till när vita, medelåldersmän droppar sexistiska och rasistiska skämt.

Jag lever i ett kollektiv där vi delar minimal yta utan att bråka.

Jag blir besviken och ledsen på brist på engagemang.

Jag blir bjuden på skogsrave av söt kille.

* sitter på bussen och skriver ner en livsuppdatering. Vassegoda, nu vet ni var ni har mig.

Publicerad 15.07.2017 kl. 22:40

Husen står på rad, enade. Något som vi inte längre gör/är

Jag har en sån knäpp känsla i hela kroppen. En trötthet som finns i huvudet men som känns i kroppen. En tröttnad på samhället/världen som hela tiden uppfattas som mörkare och mörkare. Igår satt jag vid vattnet efter jobbet och mitt i ett röstmeddelande på Whats App började jag gråta pga mattheten som finns inom mig. Oskyldiga människor som dras in i andras skit, tjugoåringar med utmattningsdepressioner, nya terrorattentat som händer trots att vi inte ens hunnit processera ett tidigare. Vi är huvudpersoner i våra egna liv, men det betyder inte att man kan göra hur som helst. Man måste tänka på sina medmänniskor.

Glad torsdag,  snälla var snälla mot er själva och varandra. Ska krama favoritpersoner som kommer till Stockholm hela midsommaren.

Publicerad 22.06.2017 kl. 12:52

Ljusa juninätter och årets första dopp

Ni ska få bilder från Håkanhelgen, men innan vi backar bandet tänkte jag visa vad jag gjorde igår och idag.

Igår satt jag och Christoffer och drack rosé på hans terass så länge så vi blev försenade till Julias tåg. Svårt att slita sig när det är tjugo grader i luften och man har ett roséglas med jordgubbar i framför sig. Kvällens uteservering blev Mälarpaviljongen där vi satt tills de stängde ner för natten. Terasser som är nedsänkta till vattennivån får 10/10.

När vi kom fram till en tunnelbanestation insåg jag hur nära jag egentligen var hemma. Gick genom Stockholm och andades in sommarnatten. Jag gick över broar och tågräls och tänkte att jag al-drig vill att det ska bli november igen.

Idag gjorde gårkvällen sig påmind i form av huvudvärk men ville ututut direkt jag vaknade. Släpade Christoffer till Fredhäll där vi till slut hittade en bra plats på klipporna. Tog årets första dopp idag också, så jävla skönt.

Har sagt det förr men säger det igen: skulle aldrig kunna bo i en stad som inte har vatten inom en 20-30 minuters radie. Kommer bo på dessa klippor hela sommaren <333

Publicerad 18.06.2017 kl. 21:02

andra helgen i juni

Det är HÅKANHELG! Ska dricka orimlig mängd skumpa, ramla runt på Trädgården, trängas med tusentals, känna musiken vibrera i bröstet och skriksjunga så högt jag kan. 

Publicerad 09.06.2017 kl. 12:59

Second hand färgat i zingogult och azurblått

Hola! Såg ratatas loppislista, orkar inte fylla i den men tänkte att jag ändå kan visa er mina två senaste second hand-köp.

En gul regnjacka från Petit Bateau, köpt av Nina Åkestam. Ni som är mig nära tänker säkert nu "men va, du har ju redan en gul regnjacka". Japp det har jag, en från Helly Hansen. Men när jag såg den här i en fb-grupp och att den fanns kvar flera timmar efter att inlägget publicerats kunde jag inte hålla mig. + ville köpa en från Petit Bateau från första början men min studentplånbok tillät mig inte göra det, men nu är jag glad och redo för sommarsverige.

En croppad jeansjacka från JC, designad av Sandra Beijer och köpt av Frida. När Frida nämnde att hon tänkte sälja den var jag snabb med att ropa PAX. Den har redan fått vara med på grillfest och bergshäng. Tror vi kommer att trivas bra tillsammans.

Sådär! Annars är det ju sista dagen av #ratatasbloggutmaning idag! Räknade att jag bloggat (med det här inräknat) 11 gånger under majmånaden. Egentligen skulle det blivit 16 gånger men äh, känner mig ändå som en vinnare. Får hoppas bloggmotivationen håller i sig under sommarmånaderna!

Publicerad 31.05.2017 kl. 16:43

Vi möts uppe på Skinnarviksberget

Dags att romantisera den här staden lite till, typ det enda jag göra på sociala medier just nu men whatevs. I lördags klättrade vi upp på berget och slöt upp med tiotals andra som hade samma planer. Där låg vi i varandras knän medan vi drack GR/öl/cider och åt salta chips. Vi såg solen färga himlen i alla möjliga nyanser och diskuterade vågade mess som gör allt lite pirrigt. Emellan allt det här Ååh-ade vi oss över hur fint det är och hur himla gött det är att kalla den här staden vårt hem. Efter att ha hetsdansat till Håkan H på klipporna gick jag och Christoffer genom hela söder för att sen ta tuben hem från Gamla stan. Vi ville liksom förlänga kvällen så länge som möjligt eftersom det kändes som att vi gick i valfri stad belägen i södra delarna av Europa.

#ratatasbloggutmaning

Publicerad 30.05.2017 kl. 13:23

Vägen från Vasaparken till Torsgränd

Jag har drygt en månad kvar i lägenheten där jag bor i nu. Trots att det är en månad och en hel del hinner hända på den tiden har jag redan börjat få separationsångest. Börjar tänka "det kan vara sista gången jag just går/åker den här vägen hem" och så vidare. Stockholm har också bjudit på pangväder (sol och 28 grader) de senaste dagarna och jag har tillbringat en hel del tid i Vasaparken som numera känns som mitt vardagsrum. Jag äter lunch, solar, tar det lungt, läser bok och lyssnar på musik där. För någon dag sedan dokumenterade jag vägen Vasaparken - hem, dels för att det är så sjukt fint nu när allt är grönt och dels så att jag kan plocka fram senare och kika tillbaka på hur det såg ut i hoodsen där mitt första Stockholmhem låg.

Tänkte visa er vägen så att ni kan förstå min känsla/separationsångest. Vi börjar i Vasaparken. Här kan man kan ligga under stora träd om man behöver skugga, spana på hundar och unga killar, lyssna på parkgrannens musik och känna svalkande gräs mellan tårna.

Ska man gå hem till oss börjar man med att gå förbi det här fina huset. Tycker att det är perfekt rosa på ett hus (det skiftar ju också lite i vitt?? hejhej målarkunskaper). Här utanför brukar folk sitta och dricka kaffe och äta småkakor, antagligen är det mest personalen från ett näraliggande ålderdomshem som carpar solen mot denna husvägg.

Senare går man ner för trappsteg som har för långt avtånd emellan sig. Ni vet så att det känns dumt att gå ner för dem.

När man gått lite ner och lite upp kommer man till slut ut på vägen där trottoaren får vara som en egen väg och där man majoriteten av gångerna hör ambulanssirener eftersom vi har ett sjukhus som granne. I huset som syns längst bort bor vi.

Huset är rostbrunt med mörkröd port och hussiffra i guld. Efter tre år i Åbo och ett hus om kan liknas med en betongburk tycker jag det är roligt att bo i ett semisnyggt färgat hus.

Trapphuset har breda trappor, höga fönster och behaglig temperatur eftersom man oftast kommer hem svettig efter promenaden hem med diverse kassar i händerna. Det här trädet håller innergården, som inte heller är så pjåkig, sällskap.

Slut på dokumentationen av en ca 400 meters promenad. Nu ska jag duscha bort solkräm och försöka dämpa solhuvudvärken med vatten. Hade!

#ratatasbloggutmaning

Publicerad 28.05.2017 kl. 21:41

vi är som en tickande bomb

När jag tittar på mitt senaste blogginlägg blir jag typ provocerad. I am ok, eh lol. Gick idag in i ett sterilt, vitt rum och när personen jag mötte i dörren snabbt frågade "Hur är det med dej då?" sjönk jag ihop till en pöl på golvet, bok-sta-v-li-gen. Snörvlade medan två sympatiska och lugnande ögon tittade på mig. Berättade livshissan på några snabba minuter och man kunde ta på min rädsla över vad han skulle ge mig för besked tio minuter senare.

Jag har svårt med situationer som de här. Överlag hus där läkare sitter på rad ger mig obehag. Mest för att jag tänker det 'värsta' men också det som känns realistiskt för mig. Vill inte gå in som en naiv idiot och få en käftsmäll.

Har varit på sommarens första keikka ikväll. Behövde på något sätt fira att jag lämnat in en hemtenta på ca 4000 ord och att jag fixade förmiddagen. Köpte mitt favoritgodis i lösvikt också.

Inatt hoppas jag på att jag inte behöver somna i en yoga pose medan jag tänker på att det finns något i min bröstkorg som kommer ta kål på mig.

#ratatasbloggutmaning

Publicerad 18.05.2017 kl. 23:02

Louise, 22, Stockholm

Låtsas ha koll, överanvänder emojis och LEVER LIVET

Ögonblicksbilder, tankefragment

mitt förra hem

 

 

 

anna

argusti

bratr

dunkskallet

fannyadelina

fannymaria

finalina

jessicarex

josefinaste

josefinebagge

littlefinnishpixie

nadja

saelskap

sastronauten

söstrami

tivolikyssar